Få döva att bli en del av samhället

Hur vi kan hjälpa de döva att känna sig mer inkluderade i samhället?

Under hela min barndom förstod jag att vi var en annorlunda familj, då jag är uppvuxen med en döv pappa, men tack vare Svecoda som är en förening för hörande till döva föräldrar har jag alltid känt en gemenskap.

Min pappa har under alla år haft behov av hjälp för att utföra och förstå vissa saker som hörande inte har behov av. Dessvärre är det alltför ofta som dessa behov inte har varit självklara i samhället där vi bor. När jag var liten kunde det vara saker som att gå med min pappa till affären och hjälpa honom att kommunicera med de som jobbade där eller kunde det vara att gå med honom till posten eller banken. Problemet var ofta att även om min pappa är väldigt bra på att läsa läppar och se vad människor säger är det långt ifrån alla som har möjligheten att göra tillräckligt tydliga rörelser med munnen för att det ska gå att tyda hos en döv. Dessutom är min pappas tal ganska oklart, precis som hos många döva människor. Min uppgift var alltså att se till att pappa hade möjlighet att kommunicera med dem han skulle prata med och att det inte blev några missförstånd. Vid den tiden förstod jag inte riktigt hur viktigt det var, men ju äldre jag blev desto mer förstod jag att han aldrig riktigt kände sig som en del av samhället.

Det är tyvärr inte bara i dessa exempel som vi som hör har ett ansvar att se till att döva kan ta del av vardagen och till så stor utsträckning som möjligt känna sig som en del av samhället. En händelse som påverkade mig mycket, och där jag verkligen förstod min pappas frustration, var när pappas vän gick bort för några år sedan. Pappa ville gärna vara så delaktig som möjligt i denna begravning och kunna ”höra” vad de berättade om hans vän, så han satte sig på främsta raden för att kunna följa med. Han blev då tillsagd att flytta sig bakåt, då dessa platser var reserverade för den närmsta familjen. Han försökte förklara att han var tvungen att sitta längst fram för att läsa på läppar för att kunna förstå, eftersom han är döv. Detta skapade dock ett dilemma för den sörjande familjen, då platserna var reserverade och exakt till antalet. Begravningsbyrån Sollentuna som tog hand om begravningen gjorde som tur var precis det som var rätt att göra, nämligen att omorganisera lite stolar, så att det också fanns plats till min far.

Detta handlade om en begravning, men jag tror också att många döva hade uppskattat om det på exempelvis teatrar fanns speciella platser för dem, så att även de kan ta del av detta nöje. De kan till och med sätta upp skärmar, så att hörselskadade kan se munnen på den som pratar. Det finns idag många döva och hörselskadade i samhället och det borde vara självklart att de inkluderas i samhället precis som alla andra.